Det här året har varit bra på många sätt, men det bästa måste ändå vara att jag har fått så många helt underbara vänner. Speciellt dom här två snygga tjejerna!!
2010 kan ha varit det bästa på väldigt väldigt länge!!! Gott nytt år peeps!!
Isa
Friday, December 31, 2010
Monday, December 27, 2010
Back on track, eller?
Så befinner jag mig i Sverige igen. Jag har aldrig känt mig så motiverad som nu, och jag är omringad av massa människor som jag tycker om och bryr mig om. Jag ser folk följa sina drömmar, jag ser att det är möjligt att följa mina, och det inspirerar och motiverar mig. Jag har gjort något jag velat i hela mitt liv, jag vågade inte, men jag gjorde det och jag kom ut och hem med så berikande upplevelser och lärdomar. Jag har kommit hem och allt är som vanligt men jag är inte som vanligt, jag vill så mycket nu och jag tänker ta vara på denna energin så mycket det bara går.
Jag visste att när jag stod och grät på kastrup den 29:e september att jag skulle gråta minst lika mycket, om inte mer, när jag skulle hem.. och det gjorde jag. Det gjorde så ont i hjärtat att skiljas från Lina och Karin; att veta att jag kommer hem utan dem och utan någon att hantera den vardagen jag kommer tillbaka till med. Det gjorde ont i hjärtat att skiljas från moder Indien och det kändes som att alla mina upplevelser skulle gröta in sig i förvirringen jag skulle känna väl hemma i Sverige, och det är just så det känns. Det känns som att ingenting någonsin hänt, samtidigt har allt hänt i mig. Jag kommer ihåg att Annica sa innan vi åkte "att det är när vi kommer hem som den stora kulturkrocken sker", jag hade svårt att förstå det då men jag kan bara säga att hon verkligen hade så rätt.
Jag har upptäckt att jag snabbt kan omvandla min energi och motivation till ensamhetskänslan som rätt snabbt och smidigt smyger sig på om jag inte passar mig. När jag går på gatan är jag inte längre omringad av de människor jag så länge levt med, den natur jag lärt känna, samt den mänskliga naturen jag uppskattade så mycket i Indien. Jag förvandlade lite utav min svenska skeptiska inställning och blev på många sätt ett med den indiska mänskliga naturen, och det är svårt att ställa om igen, svårare att veta om jag borde/måste ställa om eller om det bara är ok?
Jag tror jag kommer använda bloggen nu ett tag, tills jag känner mig tillrätta igen i alla fall, efter det vet jag inte. Det känns skönt att kunna förklara med ord för er här, om det är något ni undrar om mig, varför jag är disträ, varför jag är överenergisk, konstig, knäpp, wierd, glad, ledsen, överlycklig, eller helt som vanligt. Det känns skönt att kunna berätta det för er som läser. Jag är säker på att alla går igenom denna stora omställning i livet minst en gång, fast på olika sätt, och kanske kan vi lära oss av varandra; eller kanske kan jag få tips om hur man bäst ställer om när man väl är tillbaka efter en enorm inre resa?
Ta hand om er,
nu ska jag till doktorn och checka shigella-bakteriens (den jag blev infekterad av i Dharamshala) ev. död eller uppståndelse.
Isa
Sunday, December 19, 2010
Ending India. For denna gangen!
Nast sista dagen. Befinner oss i Jaipur - vilken upplevelse! Ett helt sjukt vackert Indien.
Som jag namnt tidigare har i bloggen har jag svart att beskriva mina upplevelser har. Jag hinner kanna, tanka och uppleva sa mycket pa en dag, mota sa underbara personligheter och skratta sa mycket at sa sjuka saker, och det finns verkligen inte ord for allt detta! Jag har funderat mycket idag pa hur jag ska kunna forklara Indien och det jag fatt vara med om har, bara vardagen jag ser varje dag, for dem som inte vart i Indien. Jag kan saga redan nu att det kommer inte ga!! Ni bara MASTE hit!! GO NOW!!
Det ar svart att tanka sig att jag inte kommer leva mitt bland alla dessa underbaram hjalpsamma manniskor mer. Det har blivit vardag nu, och alla farger, lukter, syner och intresserade indier kommer jag att sakna sa otroligt mycket. Jag bara maste tillbaka! Det finns sa mycket mer att se och uppleva har, och speciellt att fortsatta jobba med i bergen.
Jaipur ar ett otroligt vackert stalle i delstaten Rajahstan. Har far man se det riktiga Indien, samtidigt som man kan uppleva turistiga saker ocksa. Har finns otroligt manga textilfabriker, och andra typer av hantverksaffarer med manniskor som sitter och hugger i marbel och skapar andra hantverk med handerna. Pa gatorna ar mycket misar, fattigdom, det ar hektiskt som i Delhi men mindre, och pa smagatorna utanfor de stora bazaarerna kan man gora riktiga fynd, om man vill. Det har var fina man pa guest houset dock avradit oss fran att gora, vilket vi snallt lydde och undvek. En salig blandning av allt har vi har i Jaipur. Samtidigt kanns det valdigt annorlunda fran resterande Indien (precis som jag sager vid varje nytt stopp). Det gar helt enkelt inte att forsta att det ar ett och samma land, ju fler platser man besoker blir det tydligare och tydligare hur mangfaldigt Indien ar.
Idag har vi aterigen fatt traffa en sandar riktig personlighet. Medan Lina var inne pa nat slags fort har i Jaipur sa drog jag och Karin ivag med en rikshasnubbe pa cykelriksha pa en riktig rundtur. Under denna timmen skrattade vi sa otroligt mycket at denna underbara 36aring, med varldens mest underbara skratt och historier, vid namn Krishna. Krishna tog oss till ett elefantplejs och presenterade oss for elefanten Lucky och posade vilt med Lucky och insisterade pa att vi skulle gora samma sak. Krishna ar en sandar snubbe som jag aldrig kommer glomma, och som haft en sa extremt stor inverkan pa min dag utan att formodligen veta om det. Tack Krishna!
Imorgon aker vi tillbaka till Delhi med buss. Sen blir det en sista middag med mina underbara vanner Karin och Lina. Jag kommer sakna dem sa otroligt mycket tills de kommer hem igen. Har har jag inte bara fatt uppleva ett helt nytt land, jag har oxa fatt tva underbara vanner for livet. Trots att vi vart med varann varje dag i nastan tre manader, kan jag saga att varenda sekund med er vart helt fantastisk. Det ar svart att forsta att jag inte kommer vakna upp brevid era fina ansikten varje dag, och annu svarare att forsta att jag inte kommer med er ner i sodra och upplever allt med er. Men jag vet att ni kommer uppleva det at mig med. Jag alskar er. Tack. Jag kommer langta efter er varje dag tills ni kommer hem! Tack for allt jag fatt dela med er, alla skratt och grat och underbara stunder.
Nu ska vi ivag till en resturang som ar skitmysig uppe pa ett tak har i Jaipur!! Jag har inte forran idag borjat tanka pa att jag faktiskt aker hem imorgon. Sa nu ska jag njuta av varenda sekund.
Snart ses vi pa hemmaplan igen. Jag hoppas att jag kommer klara det lika galant som jag klarat det har. Sen aker jag ju hem till mammisen pa jul. Och Hannah. Gud va mysigt det ska bli!!
Alskar er.
Isa
Som jag namnt tidigare har i bloggen har jag svart att beskriva mina upplevelser har. Jag hinner kanna, tanka och uppleva sa mycket pa en dag, mota sa underbara personligheter och skratta sa mycket at sa sjuka saker, och det finns verkligen inte ord for allt detta! Jag har funderat mycket idag pa hur jag ska kunna forklara Indien och det jag fatt vara med om har, bara vardagen jag ser varje dag, for dem som inte vart i Indien. Jag kan saga redan nu att det kommer inte ga!! Ni bara MASTE hit!! GO NOW!!
Det ar svart att tanka sig att jag inte kommer leva mitt bland alla dessa underbaram hjalpsamma manniskor mer. Det har blivit vardag nu, och alla farger, lukter, syner och intresserade indier kommer jag att sakna sa otroligt mycket. Jag bara maste tillbaka! Det finns sa mycket mer att se och uppleva har, och speciellt att fortsatta jobba med i bergen.
Jaipur ar ett otroligt vackert stalle i delstaten Rajahstan. Har far man se det riktiga Indien, samtidigt som man kan uppleva turistiga saker ocksa. Har finns otroligt manga textilfabriker, och andra typer av hantverksaffarer med manniskor som sitter och hugger i marbel och skapar andra hantverk med handerna. Pa gatorna ar mycket misar, fattigdom, det ar hektiskt som i Delhi men mindre, och pa smagatorna utanfor de stora bazaarerna kan man gora riktiga fynd, om man vill. Det har var fina man pa guest houset dock avradit oss fran att gora, vilket vi snallt lydde och undvek. En salig blandning av allt har vi har i Jaipur. Samtidigt kanns det valdigt annorlunda fran resterande Indien (precis som jag sager vid varje nytt stopp). Det gar helt enkelt inte att forsta att det ar ett och samma land, ju fler platser man besoker blir det tydligare och tydligare hur mangfaldigt Indien ar.
Idag har vi aterigen fatt traffa en sandar riktig personlighet. Medan Lina var inne pa nat slags fort har i Jaipur sa drog jag och Karin ivag med en rikshasnubbe pa cykelriksha pa en riktig rundtur. Under denna timmen skrattade vi sa otroligt mycket at denna underbara 36aring, med varldens mest underbara skratt och historier, vid namn Krishna. Krishna tog oss till ett elefantplejs och presenterade oss for elefanten Lucky och posade vilt med Lucky och insisterade pa att vi skulle gora samma sak. Krishna ar en sandar snubbe som jag aldrig kommer glomma, och som haft en sa extremt stor inverkan pa min dag utan att formodligen veta om det. Tack Krishna!
Imorgon aker vi tillbaka till Delhi med buss. Sen blir det en sista middag med mina underbara vanner Karin och Lina. Jag kommer sakna dem sa otroligt mycket tills de kommer hem igen. Har har jag inte bara fatt uppleva ett helt nytt land, jag har oxa fatt tva underbara vanner for livet. Trots att vi vart med varann varje dag i nastan tre manader, kan jag saga att varenda sekund med er vart helt fantastisk. Det ar svart att forsta att jag inte kommer vakna upp brevid era fina ansikten varje dag, och annu svarare att forsta att jag inte kommer med er ner i sodra och upplever allt med er. Men jag vet att ni kommer uppleva det at mig med. Jag alskar er. Tack. Jag kommer langta efter er varje dag tills ni kommer hem! Tack for allt jag fatt dela med er, alla skratt och grat och underbara stunder.
Nu ska vi ivag till en resturang som ar skitmysig uppe pa ett tak har i Jaipur!! Jag har inte forran idag borjat tanka pa att jag faktiskt aker hem imorgon. Sa nu ska jag njuta av varenda sekund.
Snart ses vi pa hemmaplan igen. Jag hoppas att jag kommer klara det lika galant som jag klarat det har. Sen aker jag ju hem till mammisen pa jul. Och Hannah. Gud va mysigt det ska bli!!
Alskar er.
Isa
Friday, December 17, 2010
Agra!
Sa har vi spenderat fyra dagar i Delhi!! Vilket os!!
Har vart bade kulturell och festiv. Fan va ul vi haft! Riksha hit och dit, shoppat som fan och festat med Delhis elit pa heta hotellklubbar! Gud vad vi skrattat. Har aven vart pa Mahatama Ghandis museum och pa ett gravkomplex som var oerhort vackert. Varme
Vi har plojt igenom en hel del marknade ocksa.Oj vad vi har skrattat at allt som forsaljarna forsokt pracka pa oss. Vi ar ju inte sa vana vid denna hysteri efter tva manader i bergen, och har blivit patvingade bada buddahstatyer, ihopfallbara blackboards, backgammon-spel, ray-ban mm. En kvall gick vi till en lite rikare del och hjalp vilken ulstamning vi fick!
Nu befinner vi oss i Agra och har sjalvaste Taj Mahal som utsikt uppifran takterassen. Akte tag hit imorse, och hjalp vilken upplevelse! Pa taget salde de foljande:
- kedjor
- strumpor
- notter
- solbrillor
- kaffe och te
- nan slags risblandning
- pennor
- ficklampor
- snus och cigg
- flip flop-reparationer
- tidningar
- bocker
multiplicera varje item med tre och du har antalet forsaljare som sprang runt i vagnarna. Vi har ju hitills bara bussat oss igenom Indien, sa detta var sa sjukt kul!. Imorgon star vi upp i ottan for att uppleva soluppgangen inne vid Taj Mahal. Sen drar vi vidare till Jaipur pa kvallen. Den 20:e aker vi tillbaka till Delhi och sen aker jag hem den 21:a... Det kanns jobbigt och sorgligt, att behova lamna Indien men ocksa Lina och Karin som ar min familj har, men samtidigt. ar det ratt tid.
Tusen kramar
Isa
Har vart bade kulturell och festiv. Fan va ul vi haft! Riksha hit och dit, shoppat som fan och festat med Delhis elit pa heta hotellklubbar! Gud vad vi skrattat. Har aven vart pa Mahatama Ghandis museum och pa ett gravkomplex som var oerhort vackert. Varme
Vi har plojt igenom en hel del marknade ocksa.Oj vad vi har skrattat at allt som forsaljarna forsokt pracka pa oss. Vi ar ju inte sa vana vid denna hysteri efter tva manader i bergen, och har blivit patvingade bada buddahstatyer, ihopfallbara blackboards, backgammon-spel, ray-ban mm. En kvall gick vi till en lite rikare del och hjalp vilken ulstamning vi fick!
Nu befinner vi oss i Agra och har sjalvaste Taj Mahal som utsikt uppifran takterassen. Akte tag hit imorse, och hjalp vilken upplevelse! Pa taget salde de foljande:
- kedjor
- strumpor
- notter
- solbrillor
- kaffe och te
- nan slags risblandning
- pennor
- ficklampor
- snus och cigg
- flip flop-reparationer
- tidningar
- bocker
multiplicera varje item med tre och du har antalet forsaljare som sprang runt i vagnarna. Vi har ju hitills bara bussat oss igenom Indien, sa detta var sa sjukt kul!. Imorgon star vi upp i ottan for att uppleva soluppgangen inne vid Taj Mahal. Sen drar vi vidare till Jaipur pa kvallen. Den 20:e aker vi tillbaka till Delhi och sen aker jag hem den 21:a... Det kanns jobbigt och sorgligt, att behova lamna Indien men ocksa Lina och Karin som ar min familj har, men samtidigt. ar det ratt tid.
Tusen kramar
Isa
Saturday, December 11, 2010
Sjukan.
Mina kara vanner,
ett otrevligt inlagg vantar er! Sa varning for kansliga lasare..
sa tar jag tillbaks det dar med underbara Dharamshala.. Eller, Dharamshala ar fortfarande oerhort vackert men min vistelse har har varit allt annat an behaglig.
I mandags kvall fick jag plotsligt enorma smartor i magen och feber, och all mat jag intog forsvann ratt fort ut. Jag tankte inte sa mycket pa det, annat an att jag nog skulle behova vila ett tag, en natt, och att det sen skulle forsvinna (magont har jag ju haft nastintill varje dag sedan jag kom hit....)
Utanfor vart hotell jobbar Al Taf med att salja smycken pa gatan. Al Taf kommer fran Kashmir och delar garna sina livshistorier med oss redan pa var forsta dag i omradet. Al Taf pratar mycket, varav vi tror att en del ar overdrivet, men ar oerhort vanlig och inte alls patrangande. Men svensk som man ar, sa blir man ju direkt skeptisk till vanlighet, och speciellt i ett helt nytt land. I omradet dar vi bott tidigare har vi lart oss vilka man kan lite pa och inte, men det tog trots allt tva manader och en dag har ar inte nog for anfortroende.
Dag 2 rekomenderar Al Taf en klinik i narheten nar han ser att jag inte ar med Lina och Karin. Jag och Karin forsoker hitta dit, vid det har laget ar smartan ratt extrem och jag mar riktigt illa. Sa vi borjar promenaden mot kliniken som ska ligga vid templet nerforbacken.
Vi hittar inte dit, sa vi gar tillbaka till hotellet och gar sjalvklart forbi Al Taf som menar att gud har skickat tillbaka oss till honom for att han ska hjalpa oss. Indien i ett notskal.
Sa Al Taf busvisslar vant dit en Riksha som tar oss till Dr Marwah pa temple road. Dr Marwah ar en oerhort snall doktor som har en liten klinik med en sang bakom ett skynke, och nagra bankar man kan vanta pa. Alla i vantrummet ser pa nar man undersoks, om man inte ligger bakom skynket saklart, men det ar inte en skrammande stamning, snarare trygg och Dr Marwah har ett lugn som ar svart att beskriva och man litar pa honom.
Vid detta besok ger han mig mangder av mediciner, men som bara rinner igenom, och vid dag 3 ar jag i stort sett helt dehydrerad av de tidigare dygnet.
Dr Marwah ger mig dropp och diverse injektioner. Jag minns inte sa mycket for att vara hekt arlig, det kanns som dessa dygnen vart de langsta i mitt liv men samtidigt har jag sa svart att minnas dem och dom har flugit forbi. Jag har lotsats hit och dit mellan klinik, hotell, ett tibetanskt sjukhus, laboratorium for tester, osv. Tvingats ata, som i sin tur bara kommit upp med blod och slem och allt kommer upp aven om jag inte har nagot i mig langre. Jag vaknar varannan timme av extrema kramper och tararna rinnger langs kinderna aven om jag inte ar ledsen, bara har smarta och vill bort fran den och vill till kliniken och fa en tablett som tar bort allt fran min onda mage.
Idag har jag kommit pa fotter igen efter tre dagars dropphjalp, tabletter, jag far behalla maten lite langre och jag kan antligen sitta har och skriva till er! SOS International i DK och i Delhi har hjalpt mig sa extremt mycket och ringer stup i kvarten och undrar hur allt gar, var jag ar, och om jag behover nagot (vettefan hur dom skulle kunna fixa det, men det gar val).
Imorgon aker jag till Delhi och checkar magen och om tio dagar kommer jag hem.
Jag trodde aldrig att man kunde langta hem sa mycket som jag gor nu. Vill bara sitta i vardagsrummet med mamma och Hannah, kolla pa nan javla skitjulfilm, eller kanske Love Actually??Mmmmmmmmmm...
Nej, nu ska jag bestalla en juice och en macka och satta mig pa rummet och se sex and the city pa datan. Har sett klart hela sasong fyra nu (for typ tredje gangen) och tankte satta igang med nasta!
pussar och kramar till er!!
Isa (amoban halsar.. men snart ar han DEAD)
ett otrevligt inlagg vantar er! Sa varning for kansliga lasare..
sa tar jag tillbaks det dar med underbara Dharamshala.. Eller, Dharamshala ar fortfarande oerhort vackert men min vistelse har har varit allt annat an behaglig.
I mandags kvall fick jag plotsligt enorma smartor i magen och feber, och all mat jag intog forsvann ratt fort ut. Jag tankte inte sa mycket pa det, annat an att jag nog skulle behova vila ett tag, en natt, och att det sen skulle forsvinna (magont har jag ju haft nastintill varje dag sedan jag kom hit....)
Utanfor vart hotell jobbar Al Taf med att salja smycken pa gatan. Al Taf kommer fran Kashmir och delar garna sina livshistorier med oss redan pa var forsta dag i omradet. Al Taf pratar mycket, varav vi tror att en del ar overdrivet, men ar oerhort vanlig och inte alls patrangande. Men svensk som man ar, sa blir man ju direkt skeptisk till vanlighet, och speciellt i ett helt nytt land. I omradet dar vi bott tidigare har vi lart oss vilka man kan lite pa och inte, men det tog trots allt tva manader och en dag har ar inte nog for anfortroende.
Dag 2 rekomenderar Al Taf en klinik i narheten nar han ser att jag inte ar med Lina och Karin. Jag och Karin forsoker hitta dit, vid det har laget ar smartan ratt extrem och jag mar riktigt illa. Sa vi borjar promenaden mot kliniken som ska ligga vid templet nerforbacken.
Vi hittar inte dit, sa vi gar tillbaka till hotellet och gar sjalvklart forbi Al Taf som menar att gud har skickat tillbaka oss till honom for att han ska hjalpa oss. Indien i ett notskal.
Sa Al Taf busvisslar vant dit en Riksha som tar oss till Dr Marwah pa temple road. Dr Marwah ar en oerhort snall doktor som har en liten klinik med en sang bakom ett skynke, och nagra bankar man kan vanta pa. Alla i vantrummet ser pa nar man undersoks, om man inte ligger bakom skynket saklart, men det ar inte en skrammande stamning, snarare trygg och Dr Marwah har ett lugn som ar svart att beskriva och man litar pa honom.
Vid detta besok ger han mig mangder av mediciner, men som bara rinner igenom, och vid dag 3 ar jag i stort sett helt dehydrerad av de tidigare dygnet.
Dr Marwah ger mig dropp och diverse injektioner. Jag minns inte sa mycket for att vara hekt arlig, det kanns som dessa dygnen vart de langsta i mitt liv men samtidigt har jag sa svart att minnas dem och dom har flugit forbi. Jag har lotsats hit och dit mellan klinik, hotell, ett tibetanskt sjukhus, laboratorium for tester, osv. Tvingats ata, som i sin tur bara kommit upp med blod och slem och allt kommer upp aven om jag inte har nagot i mig langre. Jag vaknar varannan timme av extrema kramper och tararna rinnger langs kinderna aven om jag inte ar ledsen, bara har smarta och vill bort fran den och vill till kliniken och fa en tablett som tar bort allt fran min onda mage.
Idag har jag kommit pa fotter igen efter tre dagars dropphjalp, tabletter, jag far behalla maten lite langre och jag kan antligen sitta har och skriva till er! SOS International i DK och i Delhi har hjalpt mig sa extremt mycket och ringer stup i kvarten och undrar hur allt gar, var jag ar, och om jag behover nagot (vettefan hur dom skulle kunna fixa det, men det gar val).
Imorgon aker jag till Delhi och checkar magen och om tio dagar kommer jag hem.
Jag trodde aldrig att man kunde langta hem sa mycket som jag gor nu. Vill bara sitta i vardagsrummet med mamma och Hannah, kolla pa nan javla skitjulfilm, eller kanske Love Actually??Mmmmmmmmmm...
Nej, nu ska jag bestalla en juice och en macka och satta mig pa rummet och se sex and the city pa datan. Har sett klart hela sasong fyra nu (for typ tredje gangen) och tankte satta igang med nasta!
pussar och kramar till er!!
Isa (amoban halsar.. men snart ar han DEAD)
Monday, December 6, 2010
Dharamshala, tibetanernas hem
Mina kara vanner,
jag befinner mig for tillfallet i Dharamshala, och vi ar inne pa var andra dag i Mecleod Ganj. Har bor vi pa Green Hotel som ar helt sjukt mysigt for 700 rs natten for alla oss tre.
Vi anlande igar efter en 15timmars bussfard som borjade klockan 4 pa eftermiddagen i Rishikesh, och pagick hela natten. Jag kande direkt nar vi kom hit att det var en helt annan energi och atmosfar i detta Indien an i det Indien vi fatt lara kanna hitills. Har gar mannen med stora lass gras och lov pa ryggarna, och inte bara kvinnorna, och den buddhistiska energin lyser och tar sig igenom varendra rum och gata.
For er som inte vet sa ar Dharamshala en plats dar manga tibetaner lever i exil. Har lever tibetaner och indier forenade i en grot av caf'eer, underbar natur, barer, gatustand och smabutiker, tempel och Dalai Lamas filosofier och vinroda tygstycken. Detta mitt i helt underbar bergsmiljo ar for mig pa manga satt himmelen pa jorden. (Pratade faktiskt precis med Lina om att stanna har en natt extra sa att vara 3 dagar blir 4 istallet, wiiii)
Jag som aldrig riktigt haft nagot storre intresse for Indien, eller nansin riktigt ens funderat pa att aka hit, har kommit att bli Indienfantast och ar overtygad om att min tid har inte ar slut pa lange, lange. Jag har efter bara fem olika vistelser i fem olika omraden fatt se fem sa extremt olika sidor av Indien, och detta fascinerar mig.. Samtidigt ar det snart tid for att aka hem, och det ar valdigt jobbigt de stunder jag kommer pa det. Det finns sa mycket mer att se och ta del av, satta sig in i, och det ar svart att forestalla sig att jag inte kommer vara en del av detta stora land om 3 veckor. Idag har jag tankt pa det en del for jag har varldens magont och ont i huvet (tror nat litet djur har kommit in i kroppen som inte ska vara dar). Har under skriveritiden av detta blogginlagg sprungit pa toa ett antal ganger och det har inte vart roliga besok kan jag saga!! For ovrigt har jag funderingar pa att stanna ungefar en vecka langre i Indien for att aka ner till Goa med Lina och Karin. Jag ar dock inte saker pa om jag vill avsluta min Indienvistelse med Goa, av olika skal. Svart att forklara, men vi far se hur det blir. I Goa ar det nog mycket fest, beach och dryga tursiter och det ar trots allt inte det Indien jag ar ute efter att se. Vet att det kanske later lite konstigt, men jag ar radd att det kanske kommer forstora min upplevelse pa olika satt.
Anyway.
Jag vaknade tidigt imorse och gick ner till vart lilla cafe pa guest houset och bestallde in en toast med honung och smor och en te, medan Lina och Karin fortfarande sov. Efter ungefar tio minuter kommer varldens skonaste tibetan och satter sig och joinar min frukost. Sa javla skon man, som man bara moter har! Fick lara mig en hel del om Tibet, tibetaner i Dharamshala, och om buddhistisk filosofi. Blev annu mer overtygad om att jag skulle vilja leva har i Mecleod Ganj en langre tid nagon gang inom en snar framtid och lara mig mer och tibetaner i exil och landrattigheter mm. Innan jag kom till Indien hade jag inget intresse alls for landrattigheter. Jag var trott pa Israel och Palestina och allt det dar och det gav mig bara huvudvark. Nu nar jag kommit att mota individer, bade ungdomar under workshopsen i Salna, och tibetaner har i Dharamshala, har ett nytt fonster oppnats och jag skulle vilja lara mig mer om detta. Sa det blir det till att ta tag i darhemma!
Har borjat lasa Shantaram ocksa. Underbart skriven. Valdigt naken, hard, och visar verkligheten i Bombay. Las!!
Nu ska jag springa pa toa igen!!!!!!!!!!!!!! FY!!! Blir en dag i sangen idag, trakigt nog :( Lina och Karin ska ga och kolla pa massa turistiga saker och jag vill bara med.. Men vilar upp mig sa jag ar frisk imorgon och kan utforska mer.
Karlek till er! Och kom tilL Dharamshala nan gang vetja!!
isa
jag befinner mig for tillfallet i Dharamshala, och vi ar inne pa var andra dag i Mecleod Ganj. Har bor vi pa Green Hotel som ar helt sjukt mysigt for 700 rs natten for alla oss tre.
Vi anlande igar efter en 15timmars bussfard som borjade klockan 4 pa eftermiddagen i Rishikesh, och pagick hela natten. Jag kande direkt nar vi kom hit att det var en helt annan energi och atmosfar i detta Indien an i det Indien vi fatt lara kanna hitills. Har gar mannen med stora lass gras och lov pa ryggarna, och inte bara kvinnorna, och den buddhistiska energin lyser och tar sig igenom varendra rum och gata.
For er som inte vet sa ar Dharamshala en plats dar manga tibetaner lever i exil. Har lever tibetaner och indier forenade i en grot av caf'eer, underbar natur, barer, gatustand och smabutiker, tempel och Dalai Lamas filosofier och vinroda tygstycken. Detta mitt i helt underbar bergsmiljo ar for mig pa manga satt himmelen pa jorden. (Pratade faktiskt precis med Lina om att stanna har en natt extra sa att vara 3 dagar blir 4 istallet, wiiii)
Jag som aldrig riktigt haft nagot storre intresse for Indien, eller nansin riktigt ens funderat pa att aka hit, har kommit att bli Indienfantast och ar overtygad om att min tid har inte ar slut pa lange, lange. Jag har efter bara fem olika vistelser i fem olika omraden fatt se fem sa extremt olika sidor av Indien, och detta fascinerar mig.. Samtidigt ar det snart tid for att aka hem, och det ar valdigt jobbigt de stunder jag kommer pa det. Det finns sa mycket mer att se och ta del av, satta sig in i, och det ar svart att forestalla sig att jag inte kommer vara en del av detta stora land om 3 veckor. Idag har jag tankt pa det en del for jag har varldens magont och ont i huvet (tror nat litet djur har kommit in i kroppen som inte ska vara dar). Har under skriveritiden av detta blogginlagg sprungit pa toa ett antal ganger och det har inte vart roliga besok kan jag saga!! For ovrigt har jag funderingar pa att stanna ungefar en vecka langre i Indien for att aka ner till Goa med Lina och Karin. Jag ar dock inte saker pa om jag vill avsluta min Indienvistelse med Goa, av olika skal. Svart att forklara, men vi far se hur det blir. I Goa ar det nog mycket fest, beach och dryga tursiter och det ar trots allt inte det Indien jag ar ute efter att se. Vet att det kanske later lite konstigt, men jag ar radd att det kanske kommer forstora min upplevelse pa olika satt.
Anyway.
Jag vaknade tidigt imorse och gick ner till vart lilla cafe pa guest houset och bestallde in en toast med honung och smor och en te, medan Lina och Karin fortfarande sov. Efter ungefar tio minuter kommer varldens skonaste tibetan och satter sig och joinar min frukost. Sa javla skon man, som man bara moter har! Fick lara mig en hel del om Tibet, tibetaner i Dharamshala, och om buddhistisk filosofi. Blev annu mer overtygad om att jag skulle vilja leva har i Mecleod Ganj en langre tid nagon gang inom en snar framtid och lara mig mer och tibetaner i exil och landrattigheter mm. Innan jag kom till Indien hade jag inget intresse alls for landrattigheter. Jag var trott pa Israel och Palestina och allt det dar och det gav mig bara huvudvark. Nu nar jag kommit att mota individer, bade ungdomar under workshopsen i Salna, och tibetaner har i Dharamshala, har ett nytt fonster oppnats och jag skulle vilja lara mig mer om detta. Sa det blir det till att ta tag i darhemma!
Har borjat lasa Shantaram ocksa. Underbart skriven. Valdigt naken, hard, och visar verkligheten i Bombay. Las!!
Nu ska jag springa pa toa igen!!!!!!!!!!!!!! FY!!! Blir en dag i sangen idag, trakigt nog :( Lina och Karin ska ga och kolla pa massa turistiga saker och jag vill bara med.. Men vilar upp mig sa jag ar frisk imorgon och kan utforska mer.
Karlek till er! Och kom tilL Dharamshala nan gang vetja!!
isa
Thursday, December 2, 2010
Rishikesh, slutet men borjan
Mina kara vanner,
sa befinner vi oss i nulaget i Rishikesh! Anlande hit utan landslides, punkteringar eller andra besvar efter ca 6 timmars jeep-fard, otroligt smartfritt for en gangs skull! Och vilket stalle detta ar..
Gardagsmorgonen var bland det jobbigaste pa riktigt riktigt lange. Att saga farval till Susham, Bupendra, Hema, Negi och Pant som vi levt med under en sa lang tid, var otroligt smartfullt och gud vad vi grat. Tararna bara rann och rann och rann och det gjorde sa otroligt ont i hjartat att aka ner for berget och inte veta nar vi kommer traffa de underbara vanner vi umgatts med dag och natt sedan vi kom till Indien igen. Vem skulle nu ge oss varldens bast godmorgon och godnatt, goda rad, halsotips (orimliga, men anda) och sa enorma karlek med sin narvaro?
Nar vi akte ner for bergen i Anu's jeep (Anu ar en 22-arig kille som vi akt med mestadels nar vi tagit oss runt i omradet dar vi bott) dundrade musiken och det blev lite battre nar han plotsligt sager att vi FAR hans cd som han alltid spelar i bilen och med basta hindi-musiken ever som vart med oss i bakgrunden under alla vara upplevelser och turer i bergen!!! Vilken lycka mitt i allt det sorgliga. Efter 15 km anlande vi till Karnaprayag tillsammans med Hema och Anu. Det finns inga ord for att beskriva hur oerhort jobbigt det var att lamna Hema i Karnaprayag efter var, min stora forebild, idol och mor i tva manader. Starka starka vackra kvinna, du kommer vara med oss i vara hjartan varje dag och framforallt i vara huvuden nar vi reser vidare har i Indien.
Rishikesh ar ett underbart stalle. Det kanns saklart lite konstigt att helt plotsligt vara i ett omrade med massa "vita" igen, men det har ju sin charm aven det. Att kunna ga och ta en riktig espresso efter 2 manader utan riktigt kaffe (bara nescafe pa pase, vattnigt och blaskigt) ar ju heller inte sa illa...
Pa kvallarna ar det en ceremoni nere vid Gangesh (vi bor precis ovanfor gangesh pa ett stort ashram dar tre maltider och yoga ar inkluderat i vara 300 rupees som vi betalar per natt, ca 48 kr) och den var vi saklart pa igar! Jattevackert och en jattefin upplevelse med massa boner och ljus som flyter runt i Gangesh.
Men med dessa stallen och manga tursiter blir aven gatubarnen mer synliga och det ar jobbigt att vara tillbaka dar igen. Visst har vi sett otroligt mycket fattigdom pa manga satt under vart arbete i Sonla och i bergstrakterna daromkring, men vi har sluppit det dar med att barnen kommer fram och tigger och darmed ocksa sluppit saga nej till ledsna ogon.
Idag borjade vi morgonen med yoga mellan 6 och 9. Skont att stracka pa kroppen lite, men kanner mig ju inte sa skillad.. Men det var nice iallafall. Efter det intogs en frukost, inneholl dock koriander sa var val inte en superhit (hatar ju koriander, inte sa bra i Indien kanske, haha). Sen var det dags for var efterlangtade massage! Det finns ju massa sant har, och det var med stor lycka som jag klev in i massagerummet. Inte lika stor som jag steg ut,dock. Haha. Det var en ratt sjuk upplevelse, ratt hart och obehagligt faktiskt, men fick val vara vart sina 600 rupees (rip off). Kan saga att en sumobrottar-kalling var involverad i det hela som man fick bara. haha.
Nej, nu tar internettiden slut. Tanker pa er och saknar er, men saknar saklart inte hemma pa det sattet.. An ar inte min tid slut har och jag kanner att det finns sa mycket jag annu har kvar att uppleva!!
Mycket karlek fran mig och hoppas ni mar bra!!
Isa
sa befinner vi oss i nulaget i Rishikesh! Anlande hit utan landslides, punkteringar eller andra besvar efter ca 6 timmars jeep-fard, otroligt smartfritt for en gangs skull! Och vilket stalle detta ar..
Gardagsmorgonen var bland det jobbigaste pa riktigt riktigt lange. Att saga farval till Susham, Bupendra, Hema, Negi och Pant som vi levt med under en sa lang tid, var otroligt smartfullt och gud vad vi grat. Tararna bara rann och rann och rann och det gjorde sa otroligt ont i hjartat att aka ner for berget och inte veta nar vi kommer traffa de underbara vanner vi umgatts med dag och natt sedan vi kom till Indien igen. Vem skulle nu ge oss varldens bast godmorgon och godnatt, goda rad, halsotips (orimliga, men anda) och sa enorma karlek med sin narvaro?
Nar vi akte ner for bergen i Anu's jeep (Anu ar en 22-arig kille som vi akt med mestadels nar vi tagit oss runt i omradet dar vi bott) dundrade musiken och det blev lite battre nar han plotsligt sager att vi FAR hans cd som han alltid spelar i bilen och med basta hindi-musiken ever som vart med oss i bakgrunden under alla vara upplevelser och turer i bergen!!! Vilken lycka mitt i allt det sorgliga. Efter 15 km anlande vi till Karnaprayag tillsammans med Hema och Anu. Det finns inga ord for att beskriva hur oerhort jobbigt det var att lamna Hema i Karnaprayag efter var, min stora forebild, idol och mor i tva manader. Starka starka vackra kvinna, du kommer vara med oss i vara hjartan varje dag och framforallt i vara huvuden nar vi reser vidare har i Indien.
Rishikesh ar ett underbart stalle. Det kanns saklart lite konstigt att helt plotsligt vara i ett omrade med massa "vita" igen, men det har ju sin charm aven det. Att kunna ga och ta en riktig espresso efter 2 manader utan riktigt kaffe (bara nescafe pa pase, vattnigt och blaskigt) ar ju heller inte sa illa...
Pa kvallarna ar det en ceremoni nere vid Gangesh (vi bor precis ovanfor gangesh pa ett stort ashram dar tre maltider och yoga ar inkluderat i vara 300 rupees som vi betalar per natt, ca 48 kr) och den var vi saklart pa igar! Jattevackert och en jattefin upplevelse med massa boner och ljus som flyter runt i Gangesh.
Men med dessa stallen och manga tursiter blir aven gatubarnen mer synliga och det ar jobbigt att vara tillbaka dar igen. Visst har vi sett otroligt mycket fattigdom pa manga satt under vart arbete i Sonla och i bergstrakterna daromkring, men vi har sluppit det dar med att barnen kommer fram och tigger och darmed ocksa sluppit saga nej till ledsna ogon.
Idag borjade vi morgonen med yoga mellan 6 och 9. Skont att stracka pa kroppen lite, men kanner mig ju inte sa skillad.. Men det var nice iallafall. Efter det intogs en frukost, inneholl dock koriander sa var val inte en superhit (hatar ju koriander, inte sa bra i Indien kanske, haha). Sen var det dags for var efterlangtade massage! Det finns ju massa sant har, och det var med stor lycka som jag klev in i massagerummet. Inte lika stor som jag steg ut,dock. Haha. Det var en ratt sjuk upplevelse, ratt hart och obehagligt faktiskt, men fick val vara vart sina 600 rupees (rip off). Kan saga att en sumobrottar-kalling var involverad i det hela som man fick bara. haha.
Nej, nu tar internettiden slut. Tanker pa er och saknar er, men saknar saklart inte hemma pa det sattet.. An ar inte min tid slut har och jag kanner att det finns sa mycket jag annu har kvar att uppleva!!
Mycket karlek fran mig och hoppas ni mar bra!!
Isa
Subscribe to:
Posts (Atom)